tw suicid
Min pappa. Min biologiska pappa. Min första pappa. Bo Ernst Andersson. Idag skulle han ha fyllt åttio år. Om han hade levat. Han lever inte. Det är väldigt länge sen han levde, drygt femtio år sen faktiskt.
Hans död har kastat långa skuggor i mitt liv. Jag minns det som både ljus och mörker från barndomen. Det var någonting mycket mörkt och skrämmande med att min pappa var död. Det fanns också ett ljusskimmer, något särskilt, unikt, speciellt. Nästan intressant ibland. Jag minns att jag försökte prata med honom och det var ungefär som att försöka prata med Jesus. Han hade något med Jesus att göra i mitt barnasinne. Hur och när jag förstod dödsorsaken minns jag inte. Har jag förstått den än? Hur förstår man döden? Pappa Bosse tog sitt liv. Suicid. Självmord. Han var 29 år gammal, det var en sommarnatt i juni 1970 och jag hade nyligen fyllt 3 år. Vi rasade ner i ett svart hål. Hans anhöriga, vi som var nära, vi som älskade honom. Ett schakt öppnade sig och vi ramlade rakt ner i hålet. Ett mörkt trassel av chock, förtvivlan, sorg, ovisshet, okunskap, skuld och skam.
Problem med nerverna, någon annan precisering eller förklaring minns jag inte. I vuxen ålder har jag utbildad mig. Läst och informerat mig. Jag kan ganska mycket om självmord nu. Fakta och statistik. Fenomen runt självmord. Typiska mönster för de efterlevande har jag lärt mig en del om. Igenkänning. Bekräftelse. Skuld och skam är vanligt. En förbannelse, en fiende och en stark plåga. Men vanligt. Det vet jag nu. Men inte förstår jag döden. Inte förstår jag självmord. Han, min första pappa, min döda pappa, han kände att vi och världen skulle vara bättre utan honom. Att han behövde rädda oss och världen från honom. Nu vet jag att det är vanligt. Det är ett fenomen i samband med självmord. Men inte förstår jag.
Idag skulle han ha fyllt åttio år. Om han hade levat. Idag lever han i mina ord. Idag får han hjälpa mig att säga någonting om självmord, något jag behöver säga, något som behöver sägas. Det blev en annorlunda åttioårsdag. Grattis pappa, var du än är.